Göteborg den 10 maj, 2007

Kära vänner!

Våren har kommit och med den nya krafter.  De behövs eftersom jag som vanligt har haft ett späckat program med besök på orter från syd till nord för att tala om projektet.

Det var inte länge sedan jag senast kom hem från Quito.  Någonting som gläder mig mycket är  att flera svenska resebyråer i sina resor till Galapagosöarna nu lägger in ett besök på Centret under tiden gruppen är i Quito.  På detta vis har många fler personer fått upp ögonen för Soptippsprojektet.  De i gruppen som tidigare känt till projektet har upplevt det som väldigt positivt att på detta sätt nu med egna ögon få se Centret.  En direkt effekt av besöken är att flickorna på syskolan kan sälja lite av de produkter de arbetat på under utbildningstiden. Denna extra inkomst från de svenska besökarna är mycket uppskattad.

Förhoppningen är att flera unga kvinnor så småningom ska få möjlighet att få en utbildning vid syskolan.  Utbildningen har hittills varit på ett år.   För att kvinnorna ska få en fullvärdig utbildning har vi nu förlängt tiden till två år.  Under det andra året kommer det att ingå en kurs i personligt utveckling som syftar till att stärka deras självförtroende.  De kommer även att få praktisera på något konfektionsföretag för att därigenom öka sin förståelse för branschen.

Under utbildningstiden syr de bland annat arbetsrockar ( både till sig själva och till personalen på Centret)  och sänglinnen till spädbarnsavdelning. De har också möjlighet att sy andra produkter som då exempelvis kan säljas till de besökande svenskarna.  Syskolan ordnar även nya förkläden till alla 100 barn.  Detta behövs allt eftersom de gamla plaggen slits.  Det är trevligt att se dem komma på morgonen med sina förkläden.  Alla barn har även fått varsin röd keps.

Samtliga barn på daghemmet genomgår kontinuerligt hälsokontroll och tandundersökning.

Vi har bekostat specialistvård för en baby från Centret som är föddes med ”Vattenskalle”.

Tyvärr finns flera barn med fysiska handikapp som är i stort behov av specialistvård.

Taket till daghemmet har renoverats och läcker inte längre in när det regnar.  En liten byggnad med förråd och nya barntoaletter och handfat till de allra mista barnen har uppförts.  Vi har också köpt in en stereo med pedagogisk material för de små barnen.

Alla anställda, samtliga mammor med barn på daghemmet samt syskolans elever kommer att erbjudas hälsoundersökning och familjeplanering.   Behovet av familjeplanering är mycket stort bland de här unga kvinnorna.  Våra kunniga läkare på Hälsocentret undervisar dem nu i familjeplanering och hygien.  Inköp av material till läkarna görs kontinuerligt.  Kvinnor som fått underlivsproblem på grund av dålig hygien kommer att få utbildning i hur man förebygger dessa problem.  De tandproteser som vi lovat ge 25 soptippkvinnor kommer att sättas in under året.

Tråkigt nog kommer jag fortfarande i kontakt med unga kvinnor som är analfabeter och oerhört förtryckta av sina män.   En mycket ung mamma hade redan fem barn och väntade det sjätte.  Min vision är att även dessa kvinnor så småningom skall få komma till Centret för att först lära sig läsa.  Därefter kan de fortsätta i syskolan där det är ett kav att kunna läsa för att kunna tillgodogöra sig undervisningen.

Jag vill i det här brevet rikta ett särskilt tack till Mats Fack i Järvsö som reste till Quito och inspirerades av verksamheten till den grad att han nu samlat in pengar från den lokala kyrkan.

Rotary och andra organisationer har sponsrat de nya barntoaletterna och även ställt upp med pengar till Systugan.  En man som inte var på föredraget när jag talade men hörde om projektet ringde mig för att donera en större summa.  Eftersom han ville förbli anonym hoppas jag att han får det här brevet så han får möjlighet att se vad som blir gjort.

Tack för att Ni finns och tack alla som ber för mig och sänder mig goda tankar.  Ni skall komma ihåg att det är GUD som leder det här arbetet och jag är bara ett redskap i hans hand.

Ibland är jag trött och kraftlöst men med all den respons jag får från Er blir jag varm om hjärtat och vill ge järnet så länge jag bara orkar.

Så hoppas jag att Ni alla skall få en fin och skön sommar.  Själv ser jag med stor förväntan fram emot att snart åka till min älskade fäbodstuga.

Varma hälsningar

Ulla-Brita