Kära vänner!

Då jag i februari kom hem efter min senaste vistelse i Quito känns det fint att nu skriva och berätta hur arbetet fortlöpor.  Tråkigt nog insjuknade jag ganska omgående efter hemkonsten i en svår njurinfektion som har tärt på mina krafter.  Jag blev tyvärr tvungen att avsäga mig föredrag jag skulle ha hållit. Till min stora glädje är jag nu frisk men känner att jag får ta det lite lugnare då åldern tar ut sin rätt.

Det är underbart att komma till Quito och se hur allting utvecklats under åren.  Att möta alla 99 barn på daghemmet som glädjande kommer mig till mötes med pussar och kramar är en hissnande upplevelse. Förra året lades ett nytt tak på barndaghemmet.  En ny byggnad med 6 barntoaletter och handfat, samt ett förråd uppfördes.  I år skall nya golv läggas, reparationer måste utföras i köket och el-installationen bytas ut.  Hela tiden kommer nya saker som måste åtgärdas.

Vad gäller hälsovård får samtliga mammor till barnen preventivmedelsrådgivning, undervisning kring hygien och hälsa samt cellprovtagning av våra läkare på hälsocentret. En 5 årig pojke som har muskelsjukdom och inte kan gå utan kryper fram skall få specialistvård.  Vi ber för honom att han så småningom skall kunna gå.

Eleverna på syskolan har sytt upp träningsoveraller och nya förkläden till alla barn.

Utbildningstiden har utökats till 2 år, vilket uppskattas av alla elever.  Där finns nu 20 elever. Av dem är 10 nybörjare och 10 som går år 2.  Andra årskursen är upplagd så att de både får praktik med sömnad samt teoretiska ämnen, bl.a. en kurs i personlig utveckling och motivation.  Grundläggande bokföring, kurs i att starta eget, datakurs samt underhåll av industrisymaskiner ingår också.  Tonvikten är att förbereda dem för att i framtiden kunna öppna eget. För detta måste de vara drivkraftiga, kunna sy bra, bidra med idéer för att driva produktion samt kunna tänka i ekonomiska termer.

Tre elever fick diplom som sömmerskor när jag var där.  En av dem hade flera år önskat få börja på syskolan men hennes föräldrar motsatte sig helt, då de ville hon genast skulle börja arbeta.  Lyckligtvis kom en moster till flickan på besök till familjen och sa att hon skulle anställa henne i sitt hem.  Hon tog henne till syskolan och lät henne börja där. Nu fick hon sitt diplom.  En jätteduktig elev.  Hennes föräldrar dök upp på examensdagen och var så stolta för sin flicka fast de tidigare motarbetat henne.

Under året har det skett stora förändringar på soptippen.  Kommunen har stängt av området och moderniserat sophanteringen. För att koma in på området måste man ha ett id-kort.  Ca 250 personer har fått anställning av kommunen och arbetar på anläggningen.  De har organiserat sig med styrelse och allt. Styrelsemedlemmarna har blivit som en liten maffia, som bara tar in dem de vill ha.   Detta har blivit ett stort dilemma för många som tidigare haft sitt levebröd bland soporna. Många äldre kvinnor har inge möjlighet att få arbeta där längre.

Några har fått den stora ynnesten att städa de nyuppförda toaletterna på området men detta ger dem inga större pengar.

Syskolan elever har sytt arbetsuniformer till alla arbetare.  Stiftelsen har även köpt in 75 par arbetsskor och västar till dem som inte haft ekonomi att införskaffa detta.  Läkarna på hälsocentret ställer upp med gratis läkarkontroll och akutsjukvård.

Flera kvinnor kommer även i år att få tandproteser.

Det som just nu gläder mig mest är att syskolan blivit 2-årig.  Detta innebär förstås ytterligare utgifter så jag hoppas innerligt att NI fortsätter stödja projektet.  Ingenting känns bättre än att kunna hjälpa barn och ungdomar med en riktig utbildning så att framtiden blir ljus för dem.

Jag önskar Er alla Guds rika välsignelse och en Glad Påsk!

Varma hälsningar

Ulla-Brita Palm