|
Göteborg i mars 2011. R U N D B R E V M A R S 2011 Kära vänner. Är nu hemkommen från mitt årliga besök i Quito. Det är alltid lika roligt att få träffa vänner och se hur allt framskrider på Centret. Det är också roligt att kunna skriva en lägesrapport till Er som bidrar så generöst till Stiftelsens arbete. Som jag berättade i mitt förra brev har Stiftelsen nyligen börjat hjälpa soptippsfolket att lära sig köra bil, så att de ska kunna försörja sig som chaufförer. Flera har nu tagit körkort och är oerhört glada över certifikatet. En dag kom en familjefar glädjestrålande och uppvisade sitt körkort. Han berättade att han fått kämpa hårt för att lyckas eftersom han knappt varken kan läsa eller skriva - vilket även gäller många av de andra - men skam den som ger sig. Även hans dotter har tagit körkort, efter att hon med Stiftelsens hjälp varit hos ögonläkare och fått glasögon. Frun går på syskolan och hans son har börjat på ett universitet i Quito. Det är underbart att få ta del av framåtskridandet för många familjer som tidigare varit helt utslagna. Under året kommer Stiftelsen att hjälpa ytterliga l6 soptippsungdomar att försöka ta körkort så att även de kan förverkliga sina drömmar. Det här är någonting mycket stort och betydelsefullt för dem, då de med ett körkort har stora möjligheter att få arbete. Alla som hittills tagit körkort har fått en ring som bevis på att de är duktiga. Gissa om de är stolta. Dessa ringar har Stiftelsen Soptippen fått som gåva från Jarl Sandins juvelerare i Göteborg. Mycket har blivit till det bättre under året. Det finns så mycket glädje, kraft och förhoppningar hos många av dessa fattiga människor som nu börjar se och förstå att de har ett värde och att de kan klara av saker som de tidigare aldrig trott sig om. Det bästa är att många män ryckt upp sig när de sett att kvinnorna börjar få en stark status genom den utbildning och undervisning de fått på Centret genom åren. Vid vårt besök var 18 studenter vid syskolan klara med sitt första år, och 12 tog sin examen efter två års utbildning till sömmerskor. Under examensdagen visade de upp sina sömnadsfärdigheter med en mannekänguppvisning. Efterfrågan på syutbildning är så stor att vi nu ökar antagningen till 20 studenter till första årskursen. Därför har vi inhandlat tre nya industrisymaskiner. En dag blev vi kallade till en radiostation för en intervju. Där fick vi tala om det stora sociala arbete som Stiftelsen Soptippen utför i Quito. Vi fick även möjlighet att genom radion marknadsföra syskolan vilket kan bidra till att öka kundkretsen för andraårs-eleverna. Allting går nu i den riktning jag hela tiden drömt om: HJÄLP TILL SJÄLVHJÄLP. Ett hjärtligt tack till alla bidragsgivare som under många år stöttat och fortfarande stöttar Stiftelsen Soptippens arbete. Vi har en stor GUD som hjälper oss att hjälpa. Varma hälsningar Ulla-Brita Palm |
